Usch och blä

Idag har jag och barnen varit lediga och det ogillade min dotter. Hon ville ju så gärna gå till dagis och leka med kompisarna. Hela dagen har hon tyckt att det är så tråkigt att vara ledig med mamma. Så jag började ana oråd när jag skulle iväg och träna nu på kvällen och hon blir jätteledsen och säger att hon vill vara med mamma. Jodå, när jag kom hem från träningen hade hon kräkts. Och sambon mådde dåligt också. Hon fortsatte att kräkas och sambon började kräkas. Hon började med att säga att hon INTE var sjuk men efter tredje kräkningen förstod hon att det inte kan bli något dagis imorgon. Jag bara väntar på att bli sjuk, jag också. Lillkillen mår ju bättre men har fortfarande inte börjat äta ordentligt, dricker gör han som tur är. Usch, man blir så orolig när barnen blir sjuka, inte roligt alls. Det är jobbigt att se när ens barn inte mår bra. Men man kommer ju få uppleva många sådana tillfällen så man kommer väl till viss del bli härdad när det gäller lite vanliga åkommor. Just när det gäller kräksjuka är jag orolig över att inte få i dem ordentligt med vätska, att de ska bli uttorkade för det kan ju gå så snabbt.

Just nu känner jag ju mest för att bara vara hemma med barnen och inte jobba så mycket. Skulle det inte vara så att min dotter har ett stort behov av att träffa kompisar skulle jag nog ta ut lite semester för jag har ju en hel del dagar utöver de jag har för i år. Det är tyvärr inte så ofta några andra i hennes ålder är hemma på vardagarna. Det blir kanske annorlunda i höst när hon börjar sexårs, då har hon ju en aktivitet varje dag och då kanske hon uppskattar att vara hemma med mamma. Kanske kan försöka ta ut lite semesterdagar i höst istället...

Håller tummarna för att jag ska slippa kräkas men hur troligt är det?