Men allvarligt!

Just nu känns det som om jag tycker att det här med ålder har blivit jobbigt. Någon slags 30-årskris antar jag. Återigen påmindes jag om det här med att jag blir äldre när jag läste att det är 20 år sedan som en av de bästa (enligt mig då) skivorna släpptes, Ten av Pearl Jam. Samtidigt skulle jag absolut inte vilja gå tillbaka 20 år och vara 13 år igen. Och egentligen, 33 är väl ingen ålder. Dessutom har jag åstadkommit en massa i livet. Jag har en man, två underbara barn, en bra utbildning, ett jobb jag trivs med och ett hus. Så jag borde sluta noja och ha ångest, jag vet. Men jag verkar ha drabbats av 30-årskris tillsammans med en släng av höstdepp.